Category: Okategoriserad

During 2015 more than one million refugees have come to Europe. Many of them carrying inner wounds from the wars and conflicts they have fled from in Syria, Iraq, Afghanistan. The psychiatric resources are not enough to help. Waiting time is over one year and more in many countries, which is, of course, totally unacceptable.

We have been working with people in Germany, France, Sweden, Norway and Finland who want to help the refugees manage stress (and trauma). To emphasize the “non-specialist” level of self help that is possible for everyone to do we have chosen to present TTT as a simple relaxation exercise instead of the powerful therapeutic tool it can be – with great success. To do so we simply translate the abbreviation TTT :Tension Tapping Technique (instead of Trauma Tapping Technique).

You can also take initiative and support this spreading of stress management for those in need.

PHN held a workshop at the refugee center Grytan outside Östersund in the north of Sweden. Both refugees, volunteers and staff participated.

The inviting organization ”Hej Främling” wrote on Facebook afterwards:

”Thank you all for joining the Trauma Tapping Technique workshop with Gunilla Hamne tonight! Around 70 people came to learn the TTT, – we really packed the room to the limit!

Thank you Studieförbundet Vuxenskolan for helping out, thank you everyone who bought tickets and made it possible for refugees to join and thank you Samira and Qadir for great translation! We are very happy to see how much appreciated this workshop came to be and we really hope that tomorrows session in Östersund will be just as cool!”

Our colleague in neighboring Finland, Martina Lindroos, who is responsible for Red Cross refugee centers has arranged several workshops with TTT. She has put into system that those refugees who have learnt TTT go to other centers and teach it other refugees.

More can be done with your support! Let 2016 be the year when inner peace can be spread to many more. Pass it on. Pay it forward.

Var i Ruhengeri häromdagen. Det är därifrån de flesta utgår som ska upp till Virungavulkanerna och kolla bergsgorillor som klappar sig för bröstet. Det var där Diane Fossey höll till. Hon som fick betala med sitt liv för att hon skyddade gorillorna från tjyvskyttar. Men vi – jag och mina kollegor Robert och Speciose – har kommit för att träffa en grupp kvinnor för en andra omgång med träning i traumabehandling. Vi träffas i deras minimala lite halvskruttiga samlingshus. De ska ordna en butik för diverse nödvändigheter här så småningom. Sånt där som tvätt-tvål, mjölk och batterier.

Det är en suverän samling fruntimmer. De flesta är änkor. Men vilken power! Första gången vi var där fick de en expresskurs i fokuserad akupressur för vi hade så knappt med tid. Men de var otroligt mottagliga och fattade genast behandlingens potential och lärde sig snabbt. Redan då sa en av kvinnorna, Nadine,:

”Det här är verkligen en medicin som alla borde ha tillgång till”

Så när vi nu frågar om någon försökt sig på att behandla någon räcker i princip alla 20 upp sina händer för att berätta. Det hörär fick jag höra:

” Jag behandlade min syster som varit sjuk från och till ända sedan folkmordet. Hon har varit till sjukhuset flera gånger. Nu är hon till och med glad! Det är helt fantastiskt”

”Jag känner mig som ny. Som om en frisk vind blåst in i mina sinnen. Förut har jag varit förföljd av det jag såg under folkmordet. Vi bodde vid floden och varje dag kom lik flytande förbi vårt hus. Jag har mått väldigt dåligt av de där bilderna som ständigt dykt upp i mitt minne. Men nu kan jag tänka på det utan att bli sjuk, som om det inte berör mig på samma sätt längre. Jag är lugn inuti. Jag berättade för flera av mina vänner vad jag hade lärt mig och behandlade dom som ville ha hjälp. Och det fungerar! Det hjälper verkligen! ”

”När jag hade varit här förra gången frågade min man mig vad vi hade gjort. ”Vad har hänt med dig? sa han ”Du är ju så förändrad, du är ju glad! ” Jag berättade vad vi hade lärt oss och han bad att jag skulle behandla honom också.”

”En av mina vänner hade bråkat så mycket med sin man. “Han är alltid arg”, sa hon. Mannen hennes gjorde ingenting på huset trots att taket var trasigt och väggarna behövde bättras på. Hon ville skilja sig. Men jag frågade om jag fick behandla hennes ilska. Mannen tittade på. Han bara skrattade och tyckte det såg löjligt ut. Men han ville ändå pröva han med. Efteråt var han så förvånad: ”Jag känner mig annorlunda”, sa han, “lugn på något sätt.” Nu är dom vänner och mannen har redan börjat fixa taket. De har bestämt sig för fortsätta leva tillsammans”

”Ni borde starta en traumaklinik här i Ruhengeri” säger jag, ”Ni tillhör nu världens bästa, inse det. Få kan bota trauma så bra som ni kan”. Kvinnorna skrattar och tycker iden är strålande. Så dansar de mellan bänkarna och klappar i händerna. Empowerment. Är det inte så det kallas att gå från att vara offer till att kunna förändra sin situation.

En annan gång var vi i Ngororero högt uppe vid molnen där ljuset är skarpt. Där skedde knackträningen under ett avokadoträd. Snart var hela byn där och kollade vad vi hade för oss. Massundervisning. Fniss och mummel.

Annan typ av massundervisning…

Diplomutdelning paa Panzisjukhuset, i Bukavu, Kongo. Sifa, en av de saa kallade “psychosocial assistants” som tar hand om patienterna som till stoersta delen aer kvinnor som blivit vaaldtagna under kriget.  Suveraen knackare.

Läser en bok som stod länge i min bokhylla. Tyckte liksom titeln var lite för mycket: ”You can heal your life” skriven av Louis Hay. Min ångest tyckte inte om att höra såna titlar då. Så den blev stående. Men tillstånd förändras ju och slutligen blev boken befriad från hyllan. Nu har jag den med på resan.

”You can heal your life” är ursprungligen skriven 1984 men sedan dess tryckt i massor av upplagor. För många är den en klassiker. Vet inte om den innehåller så mycket nytt egentligen (för dom som läser den här typen av böcker om livsutveckling eller vad man ska kalla det), men tonen tilltalar mig och jag märker att jag fogar in en hel del av Louis Hays tankar och förhållningssätt i mitt eget liv. Läs den gärna. Här är ett utdrag:

”There is no beginning and no end, only a constant cycling and recycling of substance and experiences. Life is never stuck or stale, for each moment is ever new and fresh. I am one with the very Power that created me, and this power has given me the power to create my own circumstances. I rejoice in the knowledge that I have the power of my own mind to use in any way I choose. Every moment of life is a new beginning point as we move from the old. This moment is a new point of beginning for me right here and now. All is well in my world.”<-->